Bättre sent än aldrig, så här kommer den!
OBS, jag hade föreställt mig en förlossning på ca 15-16 timmar med endast akupunktur som smärtlindring. Dessutom hade jag föreställt mig att jag skulle föda för tidigt och att vi skulle få en pojke.
Det blir alltså inte alltid som man tänkt sig ;)
20 Juli (11 dagar över tiden)
20.30
Värkarna börjar , de kommer med mellan 7-10 minuters mellanrum. Jippie, jag och Peter jublar inför varje värk. Äntligen har det startat :)
Slemproppen går lite i omgångar och vi är rejält uppe i varv både Peter och jag för herregud vad vi väntat på detta!
21.20
Värkarna blir mer intensiva och kommer med 5-7 minuters mellanrum. Jag ringer in till BB Södra. De ber mig ta alvedon och vila samt ta ett bad vilket jag inte vågar eftersom jag misstänker att vattnet gått. Värkarna är olika starka och gör mest ont i höfterna/ryggen. Peter springer mellan värkarna och värmer vetekudden och vi "dansar" tillsammans genom värkarna.
Jag fortsätter ha kontakt med BB södra, de säger att de håller en plats åt mig men att jag ska försöka vara hemma ett tag till. Vi har kontakt 1 gång i timmen.
21 Juli (12 dagar över tiden)
01.00
Nu gör det så förbannat ont, jag står i duschen och försöker "värma bort" värkarna. Peter får för sig att han ska skrubba kaklet i badrummet som jag tjatat om och sätter igång med det helt plötsligt.
02.20
Jag säger åt Peter att nu vill jag åka in eftersom nu tror jag vi gjort det mesta av arbetet och att jag vill nog ha bedövning om det kommer göra mer ont.
Peter ringer taxi och värmer vetekudden. Taxichauffören blir putt eftersom det är så kort sträcka vi ska åka. E han helt störd eller? Ser han inte att jag ska föda?
02.35
Vi kommer in till BB södra, vi bemötts av personalen och får ett fint rum som är ombonat med tända ljus och härlig Spa musik. Nice!
BM säger åt oss att vila och att hon ska hämta en gåstol.
Hon undersöker mig och meddelar att jag är öppen...... .1 cm???
WHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAT????
Skojjar ni med mig eller?
03.20
Värkarna kommer med 2 minuters mellanrum och är intensiva.
BM säger att hon ser hur ont jag har, och att vissa personer får sk pinvärkar som inte gör så mkt nytta men fruktansvärt ont.
TACK FÖR DEN!
Hon vill att jag ska få morfin så jag kan vila eftersom det är lång tid kvar.
Jag får panik, ville ju bara ha akupunktur som smärtlindring!
Men jag inser att ok, jag får lita på personalen.
03.45
Jag får morfin och ska vila.
05.00
Morfinet släpper och jag kan inte vila längre. Värkarna gör för ont.
Är nu öppen 2 cm.
Var F__N är gåstolen jag skulle få?
Peter hämtar BM och gåstolen.
o5.45
Jag står med gåstolen och testar nu lustgas.
06.10
Lustgasen är underbar!
07.00
Får ny BM.
07.20
Det gör sååååååå ont i hela bäckenet och i höfterna.
Är öppen 3cm. Suck! Hur jävla ont måste man inte ha sen då?
Bye bye min plan om akupunktur :(
07.27
Skalpelektrod fästes för att höra bebisens hjärtljuden bättre.
07.45
Får ny BM igen.
07.50
Nu gör det sååå j____a ont. BM undrar om jag vill ha Epidural.
Jag inser att jag måste släppa kontrollen och ta den smärtlindring jag blir erbjuden. (Jag ville ju inte det men såhär ont kan man ju inte ha!)
09.00
Jag får EDA
09.36
Fosterljuden går ner jag ringer efter BM och fosterljuden återgår till det normala.
09.55
Vattnet går!
10.00
De tjatar på mig att jag måste vara uppe och röra på mig för att hjälpa bebisen att komma längre ner i bäckenet. Ahhhh fattar de inte att det gör tillräckligt ont nu.
Orkar inte hålla på och gå runt men de tvingar mig.
10.30
Fosterljuden försvinner
10.50
De sätter ny scalpelektrod eftersom bebisen lyckas ta bort det på ngt sätt så fosterljuden försvinner
10.55
Värkstimulerande dropp
Jag får mer EDA då värkarna blir ännu starkare
Jag andas lustgas och får psykbryt på stackars Peter när han
1. Missar att meddela mig när en värk är på väg
2. Skymmer apparaten som visar sammandragningarna eftersom han inte meddelar mig i tid
3. Frågar mig saker som jag inte har tid att svara på! Jag måste ju hinna andas in den där satans gasen ju? Hur svårt kan det vara att förstå?
4. Överhuvudtaget är jag arg på honom eftersom han har satt mig i den här situationen.
13.00
Värkarna blir återigen starka då EDA börjar avta, jag ber då snällt om mer.
13.05
Jag får mer EDA och fortsätter med lustgasen
Jag nyper Peter i händerna under värkarna för att jag vill att han oxå ska ha liiite ont i alla fall. Han försöker lite fint vika bort mina fingrar för att det gör ont på honom och då tänker jag att fyyyyy f____N alltså. Kan han inte ta att jag nyper honom lite medans jag föder hans barn?
Jag kände en enorm ilska mot honom just då.
13.40
BM säger åt mig att stå upp men när jag ställer mig viker sig benen och jag ramlar omkull, Peter och BM lyfter upp mig i sängen.
Jag får panik eftersom jag inte känner mina ben eller kan röra dom.
13.45
Jag får starkare sammandragningar
14.15
Kan röra benen igen men känner mig bortdomnad
14.53
Bebisen tar loss Scalp elektroden igen och de sätter dit en ny.
15.00
Jag får nu en ny BM och allt känns mkt bättre, hon verkar ha läst mitt brev.
BM städar i ordning rummet och säger att vi gör en nystart!
Hon är lugn och jag känner mig i trygga händer.
Hon hjälper mig att andas igenom värkarna, det går jättebra trots att EDA har avtagit.
BM berättar att jag nu är öppen 7-8cm.
15.30
Hjärtljuden går ner i samband med de kraftiga värkarna. Värkarna kommer ännu tätare och jag har fullt upp med att hinna andas lustgas innan nästa värk sätter igång.
16.00
BM tar bort värkstimulerande dropp och sätter ny skalpelektrod som åter har lossnat
16.15
Skalpelektrod har lossnat IGEN och ny skalp sätts dit. Nu är jag öppen 10cm och det går fortfarande bra att bara andas lustgas som smärtlindring.
16.50
Fosterljuden går ner igen, BM ber mig ändra ställning.
Jag tycker att hon kräver lite väl mkt av mig. Vet hon hur ont det gör att bara existera just nu?
Ahhhhhh, män borde avguda marken vi barnafödande kvinnor går på!
18.50
BM vill att jag ska sitta på en pall i Peters knä vilket jag testar men då är trycket ner sååå in i nordens stort och det gör såååååååå ont att jag flyger upp och testar andra ställningar men allt gör skiiiiitont och jag lägger mig ner och gråter hysteriskt.
Jag tycker att ingen förstår att det inte kommer att gå och att jag måste göra allt själv. Tycker att de bara tvingar mig ha ont och inte fattar att ngt e fel. DET KAN INTE GÖRA SÅHÄR ONT. BM säger att hon inte förstår, för man brukar ha ondast innan man öppnat sig 10 cm men de värkarna klarade jag galant.
Men NU gör det så in i helsikes ont och jag är trött på att bebisen inte kommer ner ordentligt i bäckenet fast jag varit öppen 10 cm i 3 timmar. Nu borde jag alltså inte ha ont MEN DET HAR JAG!
Nu kräver jag att få mer EDA. Jag fjäskar för BM för jag tänkar att m jag är snäll kanske de blir snällare och ger mer smärtlindring
19.10
Jag får EDA påfyllt :)
20.00
Fosterljuden går ner igen.
Jag får värkstimulerande dropp.
Det kommer in en massa människor i rummet med en brits de lyfter över mig till.
2 läkare och 3 barnmorskor är nu i rummet.
Det känns som att vi kommit i ett annat rum men det är samma.
Jag upptäcker när jag ligger på britsen att såhär kan jag nog föda och säger det till läkaren.
De vill ju helst inte att man ligger på rygg men det kändes ändå bäst.
21.04
Krystvärkarna börjar
21.11
Jag får ny BM.
Nu ska ungen ut säger hon bestämt! (tror hon inte tt vi försökt eller?)
Hon tar bort lustgasen från mig och jag tycker genast att hon är en riiiktigt elak människa som inte fattar hur väl jag behöver den.
Hjärtljuden går ner i samband med krystning och de beslutas att de ska sätta sugklocka för att leda bebisens huvud rätt som verkar ligga lite fel.
Nu har jag varit öppen 10 cm i 5h och 30 min och det känns som ngt är fel och att det aldrig kommer att gå.
21.27
Nu har jag så ont att jag fått för mig att alla i rummet är där för att göra mig illa.
Sugklockan fästes, men jag är ej medveten om det utan tror bara att läkaren undersöker mig vårdslöst så jag skriker åt henne.
- VAAAAAAAD GÖÖÖÖÖÖR DU? SLUTA TRYCKA FÖR I HELVETE SER DU INTE ATT JAG HAR ONT!!!
Läkaren - Jag gör ingenting det är barnet som kommer nu.
- NEEEEEJ SLUUUUUTA, PETER GÖR NGT HON TRYCKER OCH GÖR MIG ILLA!!!
(Peter kollar och kommer åter upp vid min axel)
Peter - Det ÄR barnet Linda det kommer nu!!!
Då kände jag att Peter kan jag lita på så då är det nog så att det är barnet som trycker så då fick jag mer kraft.
21.36
3 dragningar med sugklockan i samband med mina krystningar så lades det underbaraste i världen upp på mitt bröst.
(Emma hade navelsträngen omslingrad runt kroppen när hon föddes, därav gick hjärtljuden ner på henne vid sammandragningarna)
OBS, jag hade föreställt mig en förlossning på ca 15-16 timmar med endast akupunktur som smärtlindring. Dessutom hade jag föreställt mig att jag skulle föda för tidigt och att vi skulle få en pojke.
Det blir alltså inte alltid som man tänkt sig ;)
20 Juli (11 dagar över tiden)
20.30
Värkarna börjar , de kommer med mellan 7-10 minuters mellanrum. Jippie, jag och Peter jublar inför varje värk. Äntligen har det startat :)
Slemproppen går lite i omgångar och vi är rejält uppe i varv både Peter och jag för herregud vad vi väntat på detta!
21.20
Värkarna blir mer intensiva och kommer med 5-7 minuters mellanrum. Jag ringer in till BB Södra. De ber mig ta alvedon och vila samt ta ett bad vilket jag inte vågar eftersom jag misstänker att vattnet gått. Värkarna är olika starka och gör mest ont i höfterna/ryggen. Peter springer mellan värkarna och värmer vetekudden och vi "dansar" tillsammans genom värkarna.
Jag fortsätter ha kontakt med BB södra, de säger att de håller en plats åt mig men att jag ska försöka vara hemma ett tag till. Vi har kontakt 1 gång i timmen.
21 Juli (12 dagar över tiden)
01.00
Nu gör det så förbannat ont, jag står i duschen och försöker "värma bort" värkarna. Peter får för sig att han ska skrubba kaklet i badrummet som jag tjatat om och sätter igång med det helt plötsligt.
02.20
Jag säger åt Peter att nu vill jag åka in eftersom nu tror jag vi gjort det mesta av arbetet och att jag vill nog ha bedövning om det kommer göra mer ont.
Peter ringer taxi och värmer vetekudden. Taxichauffören blir putt eftersom det är så kort sträcka vi ska åka. E han helt störd eller? Ser han inte att jag ska föda?
02.35
Vi kommer in till BB södra, vi bemötts av personalen och får ett fint rum som är ombonat med tända ljus och härlig Spa musik. Nice!
BM säger åt oss att vila och att hon ska hämta en gåstol.
Hon undersöker mig och meddelar att jag är öppen...... .1 cm???
WHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAT????
Skojjar ni med mig eller?
03.20
Värkarna kommer med 2 minuters mellanrum och är intensiva.
BM säger att hon ser hur ont jag har, och att vissa personer får sk pinvärkar som inte gör så mkt nytta men fruktansvärt ont.
TACK FÖR DEN!
Hon vill att jag ska få morfin så jag kan vila eftersom det är lång tid kvar.
Jag får panik, ville ju bara ha akupunktur som smärtlindring!
Men jag inser att ok, jag får lita på personalen.
03.45
Jag får morfin och ska vila.
05.00
Morfinet släpper och jag kan inte vila längre. Värkarna gör för ont.
Är nu öppen 2 cm.
Var F__N är gåstolen jag skulle få?
Peter hämtar BM och gåstolen.
o5.45
Jag står med gåstolen och testar nu lustgas.
06.10
Lustgasen är underbar!
07.00
Får ny BM.
07.20
Det gör sååååååå ont i hela bäckenet och i höfterna.
Är öppen 3cm. Suck! Hur jävla ont måste man inte ha sen då?
Bye bye min plan om akupunktur :(
07.27
Skalpelektrod fästes för att höra bebisens hjärtljuden bättre.
07.45
Får ny BM igen.
07.50
Nu gör det sååå j____a ont. BM undrar om jag vill ha Epidural.
Jag inser att jag måste släppa kontrollen och ta den smärtlindring jag blir erbjuden. (Jag ville ju inte det men såhär ont kan man ju inte ha!)
09.00
Jag får EDA
09.36
Fosterljuden går ner jag ringer efter BM och fosterljuden återgår till det normala.
09.55
Vattnet går!
10.00
De tjatar på mig att jag måste vara uppe och röra på mig för att hjälpa bebisen att komma längre ner i bäckenet. Ahhhh fattar de inte att det gör tillräckligt ont nu.
Orkar inte hålla på och gå runt men de tvingar mig.
10.30
Fosterljuden försvinner
10.50
De sätter ny scalpelektrod eftersom bebisen lyckas ta bort det på ngt sätt så fosterljuden försvinner
10.55
Värkstimulerande dropp
Jag får mer EDA då värkarna blir ännu starkare
Jag andas lustgas och får psykbryt på stackars Peter när han
1. Missar att meddela mig när en värk är på väg
2. Skymmer apparaten som visar sammandragningarna eftersom han inte meddelar mig i tid
3. Frågar mig saker som jag inte har tid att svara på! Jag måste ju hinna andas in den där satans gasen ju? Hur svårt kan det vara att förstå?
4. Överhuvudtaget är jag arg på honom eftersom han har satt mig i den här situationen.
13.00
Värkarna blir återigen starka då EDA börjar avta, jag ber då snällt om mer.
13.05
Jag får mer EDA och fortsätter med lustgasen
Jag nyper Peter i händerna under värkarna för att jag vill att han oxå ska ha liiite ont i alla fall. Han försöker lite fint vika bort mina fingrar för att det gör ont på honom och då tänker jag att fyyyyy f____N alltså. Kan han inte ta att jag nyper honom lite medans jag föder hans barn?
Jag kände en enorm ilska mot honom just då.
13.40
BM säger åt mig att stå upp men när jag ställer mig viker sig benen och jag ramlar omkull, Peter och BM lyfter upp mig i sängen.
Jag får panik eftersom jag inte känner mina ben eller kan röra dom.
13.45
Jag får starkare sammandragningar
14.15
Kan röra benen igen men känner mig bortdomnad
14.53
Bebisen tar loss Scalp elektroden igen och de sätter dit en ny.
15.00
Jag får nu en ny BM och allt känns mkt bättre, hon verkar ha läst mitt brev.
BM städar i ordning rummet och säger att vi gör en nystart!
Hon är lugn och jag känner mig i trygga händer.
Hon hjälper mig att andas igenom värkarna, det går jättebra trots att EDA har avtagit.
BM berättar att jag nu är öppen 7-8cm.
15.30
Hjärtljuden går ner i samband med de kraftiga värkarna. Värkarna kommer ännu tätare och jag har fullt upp med att hinna andas lustgas innan nästa värk sätter igång.
16.00
BM tar bort värkstimulerande dropp och sätter ny skalpelektrod som åter har lossnat
16.15
Skalpelektrod har lossnat IGEN och ny skalp sätts dit. Nu är jag öppen 10cm och det går fortfarande bra att bara andas lustgas som smärtlindring.
16.50
Fosterljuden går ner igen, BM ber mig ändra ställning.
Jag tycker att hon kräver lite väl mkt av mig. Vet hon hur ont det gör att bara existera just nu?
Ahhhhhh, män borde avguda marken vi barnafödande kvinnor går på!
18.50
BM vill att jag ska sitta på en pall i Peters knä vilket jag testar men då är trycket ner sååå in i nordens stort och det gör såååååååå ont att jag flyger upp och testar andra ställningar men allt gör skiiiiitont och jag lägger mig ner och gråter hysteriskt.
Jag tycker att ingen förstår att det inte kommer att gå och att jag måste göra allt själv. Tycker att de bara tvingar mig ha ont och inte fattar att ngt e fel. DET KAN INTE GÖRA SÅHÄR ONT. BM säger att hon inte förstår, för man brukar ha ondast innan man öppnat sig 10 cm men de värkarna klarade jag galant.
Men NU gör det så in i helsikes ont och jag är trött på att bebisen inte kommer ner ordentligt i bäckenet fast jag varit öppen 10 cm i 3 timmar. Nu borde jag alltså inte ha ont MEN DET HAR JAG!
Nu kräver jag att få mer EDA. Jag fjäskar för BM för jag tänkar att m jag är snäll kanske de blir snällare och ger mer smärtlindring
19.10
Jag får EDA påfyllt :)
20.00
Fosterljuden går ner igen.
Jag får värkstimulerande dropp.
Det kommer in en massa människor i rummet med en brits de lyfter över mig till.
2 läkare och 3 barnmorskor är nu i rummet.
Det känns som att vi kommit i ett annat rum men det är samma.
Jag upptäcker när jag ligger på britsen att såhär kan jag nog föda och säger det till läkaren.
De vill ju helst inte att man ligger på rygg men det kändes ändå bäst.
21.04
Krystvärkarna börjar
21.11
Jag får ny BM.
Nu ska ungen ut säger hon bestämt! (tror hon inte tt vi försökt eller?)
Hon tar bort lustgasen från mig och jag tycker genast att hon är en riiiktigt elak människa som inte fattar hur väl jag behöver den.
Hjärtljuden går ner i samband med krystning och de beslutas att de ska sätta sugklocka för att leda bebisens huvud rätt som verkar ligga lite fel.
Nu har jag varit öppen 10 cm i 5h och 30 min och det känns som ngt är fel och att det aldrig kommer att gå.
21.27
Nu har jag så ont att jag fått för mig att alla i rummet är där för att göra mig illa.
Sugklockan fästes, men jag är ej medveten om det utan tror bara att läkaren undersöker mig vårdslöst så jag skriker åt henne.
- VAAAAAAAD GÖÖÖÖÖÖR DU? SLUTA TRYCKA FÖR I HELVETE SER DU INTE ATT JAG HAR ONT!!!
Läkaren - Jag gör ingenting det är barnet som kommer nu.
- NEEEEEJ SLUUUUUTA, PETER GÖR NGT HON TRYCKER OCH GÖR MIG ILLA!!!
(Peter kollar och kommer åter upp vid min axel)
Peter - Det ÄR barnet Linda det kommer nu!!!
Då kände jag att Peter kan jag lita på så då är det nog så att det är barnet som trycker så då fick jag mer kraft.
21.36
3 dragningar med sugklockan i samband med mina krystningar så lades det underbaraste i världen upp på mitt bröst.
(Emma hade navelsträngen omslingrad runt kroppen när hon föddes, därav gick hjärtljuden ner på henne vid sammandragningarna)
Det är lustigt, under förlossningen tänkte jag att jag tänker aldrig någonsin skaffa ett syskon till det här barnet om det nu ens kommer klara sig.
Peter tänkte att det här gör vi ALDRIG OM.
Ett par dagar efter kände vi båda att WOOOOW,
vilken j___a resa vi gjort!
Det kändes som att förlossningen var i 7 olika rum och ändå var vi i samma rum hela tiden.
Och tiden efteråt, my god va underbart det är!
Och det är värt all smärta, även om den håller på i 24 timmar ;)
