Akutbesök på förlossningen!

Slutade känna fosterrörelser i Fredags.

Brukar känna nästan hela tiden ngt och har jag inte kännt ngt brukar jag dricka 1 stort glas kallt vatten och lägga mig raklång på rygg på golvet och då brukar bebisen alltid sparka.

Igår testade jag ALLT som brukar funka men INTE ETT LJUD!

I Fredags och Lördags tänkte jag att ok, bebisen har nog bara en lugn period och sover kanske mkt men igår kom paniken.

Buffade och försökte för allt i livet få fart på den lilla men INGET!

Så jag ringer till förlossningen och de säger åt mig att komma in med en gång på kontroll.

I vecka 26 bör man känna bebisen åtminstone nån gång per dag.

Jag kommer gråtandes in till förlossningen där de tar prover och kopplar på CTG apparat på magen för att höra bebisens hjärtljud.

Läkaren hittar inget och kollar om maskinen verkligen är på varpå jag inser att nu är det kört.

I Torsdags när jag va på rutinbesök så hittade de hjärtljuden DIREKT.

Till slut säger läkaren, men vad var det där då?

Jag hör ngt men tänker att det kan lika gärna vara mina egna hjärtslag, var ju grymt uppstressad vid det här laget så hjärtat kunde ju slå fort på mig med.

Nääää säger läkaren, det här är nog bebisens hjärtslag.

Jag vill att du tar några djupa andetag och försöker slappna av vilket jag försöker så gott jag nu bara kan i denna situation.

Till slut hörs hjärtslagen bättre men med massa avbrott,

läkaren säger att nu MÅSTE du ha kännt att bebisen sparkar?

Det blir avbrott i CTG apparaten när bebisen rör sig mkt för då vet CTG apparaten inte vilka ljud den ska tolka.

Bebisen rörde sig jättemkt hela tiden men jag kände inget alls.

Fick ligga med CTG apparaten i 30 min och mäta hjärtljuden och

plötsligt så började sparkarna kännas igen.

Ahhhh vilken otrolig lättnad men jag fick inte gå hem utan de ville göra ett ultraljud med.

De skulle göras av förlosnningsläkaren som va upptagen med kejsarsnitt och annat så jag fick sitta ner och vänta.

Till slut kom hon i alla fall och gjorde ett ultraljud.

Bebisen verkade må bra, men var liiiite för smal för sin tid.

Läkaren sa att det förmodligen beror på att jag själv inte är

speciellt stor så det var inte så konstigt......puuuuh...

Tyckte plötsligen att jag såg en snopp!!!

What?

Jag är ju så övertygad om att det är en tjej men jag tyckte till 95% att jag såg en snopp.

My god vilken lycka att bebis är okej!!!

Kände verkligen igår att det var den värsta känslan i världen att vad som helst kan hända.

Man kan inte ta någonting för givet och nu ska jag verkligen se till att vara glad och tacksam över det mirakel som sker i min kropp :)

BM besök!

Nu har jag varit på mödravården igen :)
Min barnmorska är verkligen underbar, blir så glad när jag varit där och känner mig stark.
Vi fick höra Minis hjärtljud för första gången, det va häftigt!
Först var det 158 slag i minuten och sen 152 slag i minuten :)
Det är helt normalt och bra att det ändrar sig lite så BM.
Mina värden var JÄTTEBRA!!! Stolt :)

Järnvärde - 132
Blodsocker - 4,2
Blodtryck - 110/60

Mycket tack vare att jag äter Mitt val kvinna samt dricker blutsaft.
OCH såklart för att min underbara man lagar näringsrik mat till mig varje dag!

BM mätte även Symfys-Fundus måttet som var 24 cm och PRECIS lagom för min vecka.
Jag följer kurvan som jag ska alltså :)
Var ju lite orolig för detta tidigare när jag försökte mäta själv och fick 17-18 cm i mått men livmodern var högre än jag trodde så allt var i sin ordning.

Nåt som inte är lika kul är att jag tror jag har bäckenuppluckring.
Tog upp att jag hade konstiga smärtor, typ knivhuggsliknande smärtor som kommer och går långt ner i magen.
När jag får det kan jag inte göra ngt alls utan bara stanna upp.
Känns som jag måste gå med benen väldigt tätt ihop när jag får så ont, ser nog lite roligt ut men kan nog också vara en förklaring till varför gravida får en lite pingvin liknande gångstil.
Obehagligt men man får väl ändå försöka förstå att det måste vidga sig och då gör det ont.

Jaja, bebis mår bra!!! Wiiiiih, det är viktigast av allt :)

Nu händer det grejjer!

Kan man ju lugnt säga.

Är allvarligt talat rädd för hur stor magen och bebisen ska bli egentligen.

Vad har jag gett mig in på?

Är rädd faktiskt, dessutom har jag haft förvärkar idag ooch då kände jag bara att NEEEEEEEEEEEEEEEEEJ, det får inte göra såhär ont.

Kommer ALDRIG klara av förlossningen.

Hit med all bedövning som går att få bara!!!

Känns inte som min kropp är anpassad för att bära bebis, känns som det passar långa tjejer bättre där det finns mer plats.

Man kan ju inte fly fältet nu liksom heller utan det finns ingen återvändo.

Jag ska ha bebis och den ska bo i min kropp och sen komma ut....

HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!

Ska träffa barnmorskan imorgon och då ska jag fråga hur de är tänkt att bebis ska få plats och bli ännu större.
Kanske läge & starta förlossningen redan nu?

Bebisen - En akrobat?

Seriöst, om det stämmer att personligheten utvecklas redan i magen så är det en akrobat vi väntar. Den sparkar precis överallt!
Kullerbyttor och volter om vartannat. Helt Crazy!
Det gör lite ont faktiskt :/
I alla fall när den sparkar rakt på ngt organ...ajaj!
Om bebis får bestämma ska jag helst gå omkring heeeeeela tiden för då kan den relaxa lite när det gungar. Ingenting får vara stilla, så om jag inte rör mig måste bebis röra sig så det händer nåt. Annars blir den rastlös. Måste vara Peters egenskap den ärvt.
Det går inte att sitta eller ligga ner många sekunder.
Känns att bebis är större nu för det gör ondare me sparkarna, förut var de bara mysiga och kändes som små lätta puffar.
Nu sparkar den ena sekunden jättelångt ner för att i andra sekunden sparka en sisådär 6cm ovanför naveln.
Det måste nog vara så att det är en tillväxtfas på G just nu.
Har återigen "växtvärk" och är trött.
Fattar inte att bebis som nu är 32 cm lång ska bli runt

50cm lång och väga ca 3,5kg.
Hur ont kommer inte sparkarna göra då?
Imorgon bär det av till Öland, ska bli skönt även om bilresan kommer kännas som en evighet. Vi får nog stanna några ggr så jag får gå ut och röra mig lite emellanåt.

Symfys-fundus-mått

Okej, trodde jag hade slutat oroa mig men om man kollar på den här ritningen så ser man att ok, jag går nu in i vecka 25 så då borde livmodern ligga strax ovanför naveln. MEN så står det att symfys-fundus-måttet (måttet mellan blygdbenet och livmoderns högsta topp) är ca 23 cm i denna vecka :/
Men alltså mitt mått är typ 17-18 cm???
Växer inte min bebis tillräckligt då eller what?
Har ju lovat mig själv att inte oroa mig men det gör jag i alla fall.
Aja, ska träffa Barnmorskan nästa Torsdag så får väl hon kolla och förklara lite bättre. För om jag mäter så är det bara plats för 26 cm totalt från blygdbenet till revbensbågen och om även symfus fundus måttet ska öka så kommer min mage behöva se ut som en limpa som står rakt ut...... :/
Help!!!!

Form Fix beställd!

Nu har jag beställt en "Form fix" och en "Sit Fix" från http://www.stellaris.se/
(Bilden till vänster är lånad därifrån)
Längtar verkligen efter den, förhoppningsvis ska den kunna hjälpa mig sova sådär någorlunda bra i alla fall :)
Jag är så trött just nu att jag kan somna både sittande och stående....puh...
För att inte tala om den ständiga hungern, är så hungrig hela tiden att det känns som jag sprungit flera mil.
Gissar att det beror på att bebisen som nu är ca 30 cm lång håller på samla på sig kroppsfett. Jag är i vecka 23+0 idag :) Mindre än halva tiden kvar alltså.
Ska ta en ny magbild i vecka 25 tänkte jag, magen e stoooooooooor.
Det börjar redan bli riktigt besvärligt & andas....jisses alltså hur ska det gå sen?
Är på riktigt orolig över hur lungorna ska få plats!
Måste prata me barnmorskan om det
Vet att jag tagit upp det förut och hon sa att lungorna kommer flytta bakåt i ryggen men asså jag måste dubbelkolla detta.

Låter ju inte klokt!
Då måste man ju få en stor puckel på ryggen i så fall?

Hur sova som gravid?

Seriöst asså hur gör man?
Det går bara inte, vaknar minst var tionde minut och måste byta sida.
Blir helt slut av det här, är hypertrött och irriterad bara för denna värdelösa "så kallade sömn"!
Jag kan inte, var lägga magen när man ska sova?
Den sitter ju fast lixom...ahhhh....
Orkar inte vara såhär trött längre!
Mini tycker väl inte heller det är så kul utan sparkas utav tusan när jag legat åt samma håll ett liiitet litet tag.
Kan ju inte ligga på magen såklart och att ligga på rygg funkar inte heller för då får jag svårt att andas.
Det är sidorna som gäller alltså, och jag har provat att bunkra upp med kuddar överallt men det hjälper ju inte!!!!
Skulle behöva en sån här jättekudde!

Konstig dröm igen!

Så då var det dags igen för en av mina sjuka graviditetsdrömmar.

Drömde att jag plötsligen fick lite värkar och åkte in till förlossningen.

I drömmen var jag i vecka 22 precis som nu alltså och jag var vettskrämd eftersom vattnet gått och jag visste att jag skulle föda alldeles för tidigt, Pete var utomlands och kunde inte följa med.

Det va fullt där jag skulle föda så jag fick gå ner till en annan avdelning och där var det massor av kvinnor som höll på föda,

t o m i korridorerna och det fanns typ 10 barnmorskor på 25 kvinnor.

Aja i alla fall så fanns det inga lediga förlossningssängar för mig så jag fick gå in i ett städskåp och föda min bebis som mirakulöst klarade sig men va såååååå liten.

Jag fick inte hjälp utav någon barnmorska för de va så stressade så jag fixade själva förlossningen helt själv. I alla fall så efter födseln sprang jag runt och försökte få tag i en barnmorska för jag visste att bebis inte skulle klara sig om vi inte fick akut hjälp eftersom hon fötts så tidigt. Så jag försökte haffa en stressad barnmorska och visade upp min lilla lilla bebis och sa att nu måste vi ju sätta henne i kuvös eller vad det heter, jag födde henne precis och var bara i vecka 22.
Hon tittar argt på mig och fräser:

-MEN VA TUSAN ÄR PROBLEMET? SER DU INTE ATT VI HAR MASSA KOMPLICERADE FÖRLOSSNINGAR HÄR,

DIN BEBIS ÄR JU REDAN UTE!!!!

Sen vände hon ilskt på klacken och gick.

Jag försökte diskutera lite med andra nyförlösta kvinnor om vad jag skulle göra eftersom jag inte fick hjälp. De sa då åt mig att du måste ju amma bebisen så den växer, den är ju så liten.

Så jag kämpade på och försökte amma men bebisen va ju såååååå liten så munnen nådde ju inte runt så det gick ju inte. Så jag lixom försökte droppa en droppe mjölk i taget och då började bebisen växa och växa så den blev lika stor som en 9 månaders bebis och vips kunde jag knalla hem med min bebis. Sen ringde jag Pete som va utomlands på kick off och berättade och han bara: Okej, men kan vi prata om det sen. Vi har så himla kul nu så jag ringer sen.

Haha, schyrre lixom!

Mini har hicka!

Rätt ofta, speciellt när jag druckit kaffe på morgonen.
Ser kul ut, magen lixom hoppar med jämna mellanrum.

Regelbundet, som när man själv har hicka :)
Spelade lite musik för magen för att Mini skulle tänka på annat och då blev det ett liiitet uppehåll på hickan men så började det igen!
Nedan 2 bilder jag klippt ut från när Peter filmade ultraljudet.


Mini tittar fram, ser lite förskräckt ut. Kolla ögat!!!

Låååååååånga fina ben.
De måste ju vara Peters förtjänst ;)