Akutbesök på förlossningen!

Slutade känna fosterrörelser i Fredags.

Brukar känna nästan hela tiden ngt och har jag inte kännt ngt brukar jag dricka 1 stort glas kallt vatten och lägga mig raklång på rygg på golvet och då brukar bebisen alltid sparka.

Igår testade jag ALLT som brukar funka men INTE ETT LJUD!

I Fredags och Lördags tänkte jag att ok, bebisen har nog bara en lugn period och sover kanske mkt men igår kom paniken.

Buffade och försökte för allt i livet få fart på den lilla men INGET!

Så jag ringer till förlossningen och de säger åt mig att komma in med en gång på kontroll.

I vecka 26 bör man känna bebisen åtminstone nån gång per dag.

Jag kommer gråtandes in till förlossningen där de tar prover och kopplar på CTG apparat på magen för att höra bebisens hjärtljud.

Läkaren hittar inget och kollar om maskinen verkligen är på varpå jag inser att nu är det kört.

I Torsdags när jag va på rutinbesök så hittade de hjärtljuden DIREKT.

Till slut säger läkaren, men vad var det där då?

Jag hör ngt men tänker att det kan lika gärna vara mina egna hjärtslag, var ju grymt uppstressad vid det här laget så hjärtat kunde ju slå fort på mig med.

Nääää säger läkaren, det här är nog bebisens hjärtslag.

Jag vill att du tar några djupa andetag och försöker slappna av vilket jag försöker så gott jag nu bara kan i denna situation.

Till slut hörs hjärtslagen bättre men med massa avbrott,

läkaren säger att nu MÅSTE du ha kännt att bebisen sparkar?

Det blir avbrott i CTG apparaten när bebisen rör sig mkt för då vet CTG apparaten inte vilka ljud den ska tolka.

Bebisen rörde sig jättemkt hela tiden men jag kände inget alls.

Fick ligga med CTG apparaten i 30 min och mäta hjärtljuden och

plötsligt så började sparkarna kännas igen.

Ahhhh vilken otrolig lättnad men jag fick inte gå hem utan de ville göra ett ultraljud med.

De skulle göras av förlosnningsläkaren som va upptagen med kejsarsnitt och annat så jag fick sitta ner och vänta.

Till slut kom hon i alla fall och gjorde ett ultraljud.

Bebisen verkade må bra, men var liiiite för smal för sin tid.

Läkaren sa att det förmodligen beror på att jag själv inte är

speciellt stor så det var inte så konstigt......puuuuh...

Tyckte plötsligen att jag såg en snopp!!!

What?

Jag är ju så övertygad om att det är en tjej men jag tyckte till 95% att jag såg en snopp.

My god vilken lycka att bebis är okej!!!

Kände verkligen igår att det var den värsta känslan i världen att vad som helst kan hända.

Man kan inte ta någonting för givet och nu ska jag verkligen se till att vara glad och tacksam över det mirakel som sker i min kropp :)